Hopp och stöd

Vi började prata lite fram och tillbaka och efter några dagar gav han mig sin msn adress, vi fortsatte att prata "hej vad gör du? är allt bra? vad gör du på fritiden osv" han kunde flera gånger säga att jag var söt och snygg men efter en tid så ändrades det till grövre ord och han började styra upp sexuella ämnen trots att han vet mycket väl att jag var minderårig den perioden. Han va den första kille som hade börjat prata med mig och på ett konstigt sätt kändes det som att vi hade något där trots att det bara var fantasi jag var som sagt bara 14 och jag trodde att jag va kär trots att han pratade om grova ämnen men jag var blind för det jag tänkte inte på vad som var rätt och fel jag var ung och dum och det är okej att göra misstag då. Varningstecken för mig inser jag nog nu långt senare var att han aldrig ville skicka bilder om inte jag skicka först det var som ett spel vi spela och det här sexuella pratet. Jag minns att anledningen till att jag tvärt slutade prata med honom var när han förolämpade mig och min familj det va väldigt mycket bråk som pågick mellan oss två som ett slags maktkamp han ville vara den som drev vårat annorlunda vänskap medan jag inte gav mig utan en fight och det slutade med att vi bröt kontakten och då hade vi vart fiender en tid.

Jag ville inte släppa vänskapen vi hade för vid den tidpunkten kände jag mig både ensam och otillräcklig och han vart som det enda positiva med dagen att snart kunde jag prata med någon som brydde sig uppskattade mitt sällskap han bara fanns där att skriva till på msn om man kände för det. Nu har det alltså gått drygt 3 år jag har precis kommit hem från skolan när mobilen ringer och en polis ber mig komma ner till polisstationen, det gäller några bilder säger han och jag minns hur jag satt och hyperventilera och skaka hela vägen ditt och jag visste fortfarande inte vad det gällde om. Väl nere på polisstationen så tar polisen fram en bunt med bilder och frågar om det är jag och jag vet fortfarande inte vad det här ärendet gäller om, men jag går igenom bilder bläddrar mig förbi och för varje bild bildas en ny tår i ögonen, där finns bilder på mig när jag är ute med kompisar syskonen alldagliga bilder men dem värsta bilderna får jag se sist, det är bilder på en annan flicka men som det inte finns något huvud av eftersom bilden är avskuren vid huvudet som är föreställd att se ut som mig i alla möjliga sexuella positioner och tillsammans med mina vanliga alldagliga bilder har han lagt i samma fil med det som klassas som porr bilder och lagt ut det på nätet med dem mest kränkande ord jag någonsin hört någon säga och man kan se att det är av hat han skapat dessa mappar filer på nätet. det blir en jobbig period för mig jag får veta utav polisstationen att jag inte är den enda utan att det finns hur många flickor som helst i alla åldrar från 11-18  som har blivit utsatta. dem fråga mig om jag ville polisanmäla jag sa ja det vill jag och sedan började hela den där processen med advokater, mer polisförhör och att helt enkelt samla mod för den kommande dagen och någonstans där mitt i allting finner jag tröst i en super trevlig tjej som har råkat ut för samma sak om inte värre av samma man och att vi ska sitta i samma rättegång samtidigt jag fann mycket tröst där för hon blev en oerhört viktig stöttepelare eftersom vi gick igenom samma sak.